Örnens Vingar

vintersolen skiner, strålarna når mitt öga.

skuggan är bakom mej men flåsar mej i nacken.

jag vill inte tänka på den, uppskattar istället livet.

 

tar djupa andetag för att hålla mej flytande.¨

andas ut under ytan, sjunker utan luft.

simmar upp och känner frid.

 

men denna fjäder svävar inte längre fritt.

den har återigen fastnat på örnens vingar.

i ödets vindar har den funktion.

 

allt som hänt har lett till detta.

lättar lättad av att ha släppt allt jag burit.

jag tror på förlåtelse, jag tror på nya chanser.

jag vet att kärleken övervinner mörkret.

Kommentera här: