Du Betinga Solen
du betinga solen
tvingar bort mörkret med dess värme
min kvinnas ord är
mycket muntert i sitt esse
brinner modet
rykten studsar bort till träsket
viskar troget
så vinden luftar bort nätter
av oro, melankoli
mordhot och allt som är skit
vi går ihop på våran stig
återtog vårens il
står emot årens krig när
moderjords låga skiner
vi står ihop strålar liv
vågar tro att båda vill
leva på riktigt <3
<3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3