bARON nAMGAH

Träden darrar av höstens kalla vindar/

läderjackan har mörker samma vintrar/

men man ser ljus i stjärnor som strålar hoppfullt/

cancern skjuts av djärvt mod och hånar doktorn/

du måste ge tillbaka som en lånad locktång/

du måste le och vakna kom och vråla vår sång/

och inte se tillbaka av ditt gråa hårstrå/

var inte den som hatar vinets dolda årgång/