Pennan vers2

är onekligen stor fet legend i ordlek min vän/

för när jag greppar pennan bildas jordskrev och sen/

när texten är klar spottar jag rim av lava/

för senatorn gör det som ni inte klarar/

 

Mr`Hagman spacead som vintergatan/

och är anledningen att Pite finns på kartan/

för jag har gjort detta sen tolv års ålder/

och genom åren släppt ett ton av bomber på er/

Mary

du är en del av mej, du har helat mej i tio långa år.

så är det konstigt att jag saknar dej?

att jag saknar din doft, att jag saknar ditt lugn.

att jag saknar lyckokänslan, gemenskapen.

när du tagit oss ut på djupa vatten.

när du slungat oss ut i rymden och vi vinkat ner.

när du hållit oss vid liv genom mörka kalla tider.

när du återvänt efter en ökentorka.

fått det att regna fast solen skiner.

fått oss att skina som solen med ett smile och röda ögon.

 

min kärlek till dej Mary kommer alltid finnas kvar.

du har funnits där i alla väder, gjort mej mänsklig.

varför hatar så många dej? det har jag aldrig fattat.

jag kan fatta att man kan hata att va utan dej.

jag kan fatta att man kan hata det ständiga jagandet.

jag kan fatta att man kan hata beroendet.

 

nu är jag beroende av kemikalier, är det bättre?

jo kanske i ett land som har ett krig mot en planta.

i ett land där man blir trakasserad dag ut och dag in,

lagens långa arm gör självmedicinering till en kamp.

en kamp om att få njuta av naturens höga livskvalité.

en kamp om att få bestämma över sin egen kropp.

 

dom är rädda för djupet du ger oss,

insikten om livets meningar och Babylons hyckleri.

dom kan försöka men jag kommer aldrig bli deras slav!

är jag en slav under Mary? absolut inte, tro vad ni vill...

 

Pennan

 

orden vandrar av pennan över pappret/

söker kraften får mej att känna glöden vackert/

behöver bara skriva av mej för att finna frid/

och klart man gör väll vad man kan för att hindra krig/ 

 

med sej själv och från översköljet vinna tid/

ser lugna vatten och jag tänker simma dit/

så jag greppar pennan låter orden flöda/

för all min bitterhet borde dödas/