röster kallar oss dårar för vi andas med lågan/
men söker förlåtelse av alla jag sårat/
karmans röst flåsar mej i nacken tills det faller tårar/
men min pennas dans är stark, fucking anabola!/
min inre röst är inte längre en guppande kork i strömmen/
nu kan alla se Seb-Råkk glöder, ger ett finger åt döden!/
den som finner den söker och den som söker den finner/
det som berör en, trots många hinder/
trots svåra tider planteras fröet som jag tänker låta gro/
även om det sakta växer och prövar mitt tålamod/
så skiner jag med bläcket, skiner som våran sol/
och skriver jag ett berg av texter under årens bro/
ett under som är stort, poesi i mina ärr/
i munnen är jag stor och speglar varje färg/
är inte fast i rösters klor trotts höstens mord/
men saknar ibland känslan då jag sa: FUCK vad mörnet slog!/
ack, det gör jag nog...men tidlösa rösten står emot...