Himlen Gråter Åt Mej

när tårarna tagit slut låter jag himlen gråta åt mej/
och regnet sköllja bort smärtan tills solen strålar når dej/
hoppas din lycka blir min lykta när jag snurrar runt i mörker/
känns som jag står och knackar o du vägrar öppna dörren/

osynligheten med ringen på fingret klara hindren/
med bördan blev genomskinlig som i sagan om ringen/
jag ser det tygdligt som en bomb av saknade minnen/
skakar jag till den sista vakande timmen/

du blir tagen med storm medans jag blir tagen av vinden/
utslagen förådd tick tack och dagarna rinner/
hur klarar man sorg med snicksnack o hatande mingel?/
försvarar man nån som fick fnatt av rasande kvinner?/

så svara mej nån ärligt det känns tragiskt/
att mitt lekande med elden gett mej tredjegradensbrännskader/
hämskt galet vill inte veta av det! känns farligt/
om ett förhållande grundas på tanken att det är sällskapligt/

Uppvaknandet


sammlar mina tankar som jag tappat bort i textblocken/
som många skulle vilja inte fanns som häxkonster/
där jag stångar mej så illa för den dans som gett ångest/
när jag sommnar i en dimma med en blunt och bängfolket/

chilla ner grabben bäst att utesluta sjukstugan/
tar dej inte genom rutan du blir utbuad husflugan/
sjukt stukad vi grabbar tänder den jämt/
skjut snutar o gör sammhället en tjänst/

dom siktar skrapt mot oss men vi gör starkt motstånd/
och stiger uppåt som en nice soluppgång/
där allt stort förstånd börjar fylla mitt tomrum/
och kallt blod förs bort för min kvinnas och brors skull/

vill övervinna en stor skulld till mina underbara älskade/
och känna mej hoppfull som om under bara väntade/
i lugnets glada längtande kan vi slippa va uppjagade/
som om luft saknades för bluffmakare hindrar uppvaknandet/