Du Betinga Solen

du betinga solen 

tvingar bort mörkret med dess värme 

min kvinnas ord är 
mycket muntert i sitt esse 

brinner modet 
rykten studsar bort till träsket 

viskar troget 
så vinden luftar bort nätter 

av oro, melankoli 
mordhot och allt som är skit 

vi går ihop på våran stig 
återtog vårens il 

står emot årens krig när 
moderjords låga skiner 

vi står ihop strålar liv 
vågar tro att båda vill 

leva på riktigt <3 

 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3