Balansen
åskan dundrar för att jämna ut universums balans.
den träffar mej, jag blir kluven i två delar,
en skådespelar när verkligheten är overklig.
den andra är kapten och sjunker med båten, monstervågor.
vågar våga mej över vågorna, i en fritid bland radiovågorna.
känns onaturligt, kärleken känns äkta o helande.
fuck plast! ta med mej djupt in i trollskogens hjärta mitt hjärta.
balanserar inte längre på kanten av stupet.
underdemonen har inget grepp om mej längre, elegant balans!
låt mej leva o överleva.
låt mej dö långsamt, vi unga vill bli gamla en dag.
tar mitt sista balanserade andetag när anden far mot ljuset.
ödet är skrivet i stjärnorna, evigheten är vår, det är vår!